Seriöst, tror ni världen kommer gå under 2012?



Nu ska jag krypa ner med älskling i våran otroligt sköna säng, sedan ska vi kolla film. Idag blir det till att se på 2012, ni vet den där filmen där jorden går under. Tydligen tror ju maya folket att den kommer göra det under det årtalet. I såna fall skulle vi bara ha två år kvar att leva... I mina ögonen finns inte det, jag ska hinna göra allt jag vill innan jag dör. Å inte fan hinner jag det på två år?! Så sorry you maya people, jorden ska och kommer inte gå under då, thats it! 3012 kanske, men då har jag legat i jorden för länge för att ens bry mig!

Go natt ♥


Fantombild på misstänkt våldtäktsman i Jordbro - där jag bor!

Höggravida Marie, 20, hade just hämtat sitt barn från dagis torsdagen den 19 november. Plötsligt ringde det på dörren och när hon öppnade trängde han sig in i lägenheten och våldtog henne på hallgolvet. I kväll visas en fantombild på mannen i Efterlyst.

Polisen är övertygade om att mannen kommer att våldta igen. Maries lägenhet ligger på Sandstensvägen i Jordbro söder om Stockholm. Och i samma område har två förföljelser av gravida kvinnor ägt rum, strax innan och strax efter våldtäkten på Marie.

För att läsa hela artikeln,
tryck här!



Ibland undrar jag vart våran värld är på väg. Dagligen läser vi om misshandlar,mord, rån, överfall, våldtäkter och nu en eventuell serievåldtäksman som specialiserar sig på gravida kvinnor. Det är sjukt, riktigt jävla sjukt!

Just nu känner jag tre styckna som är gravida, varav en utav dom är en av dom två som blev förföljda strax därefter den fullbordade våldtäkten. Hur ska jag inte kunna känna oro för dessa och för alla andra kvinnor som bär ett lyckans barn i magen? Hur ska jag inte kunna tänka på att "dom kan vara nästa offer" så länge han går lös? Än värre blir det att jag bor i hålan där det hänt och att mamma bor på just den gatan.

Det är långt ifrån lite som har hänt i den här hålan och jag vill inge hellre än att flytta härifrån! Förr kände jag mig trygg i Jordbro, nu känner jag bara skräck och avsky gentemot denna förort. Mycket har med att göra att jag själv blev attackerad och var med om ett våldtäksöverfall för snart fyra år sedan. Den dagen rasade min tillit för omvärlden och män i synnerlighet. Hela mitt liv förstördes och jag har fått jobba mycket med mig själv för att bli tillräckligt stark som jag är idag. Mycket mod, jobb och bearbetning.

Jag kan inte säga att jag glömt det, för det kommer jag aldrig att göra. Men dagarna känns inte lika hårda och ångerfulla som de gjorde då. Tårarna kommer inte lika ofta och marddrömmarna har minskat en aning. Men ändå kommer jag aldrig glömma den där kvällen i mars 2006, den kvällen som kom att förändra mitt liv helt...

Jag lider med kvinnan som blev utsatt, smärtan hon känner just nu måste vara olidlig. Men jag hoppas att hon kan bearbeta det, bli stark i sig själv igen och kunna glädjas till sitt kommande barn även om det är svårt. 



Här har vi en fantom bild på mannen som utfört denna våldtäkt och dessa förföljeser.

Signalement

Mannen är 25-35-år, 180 centimeter lång, bär tandställning och talar svenska med brytning.


Nu är det viktigt att mannen åker fast. Så vet du något som kan leda utredningen vidare?
Ring Efterlyst: 08-702 00 90.


IDOL 2009 - Å så va de bara fyra kvar, vem åker ut idag?


Nu är det en timmas paus genom Idol, vad gör ni för att underhålla er under tiden? Jag kikar in på bloggen såklart! Å jag vet att jag sa att jag inte skulle blogga nå mer idag, men kan inte hålla mig oavsett hur dålig jag är! Så vad tycker ni om dagens performance, har det varit något att se? Själv har jag inte varit nå "större fan" av Idol och har bara kollat när mamma eller Annelie har varit här. Ikväll hade jag inge val då inget bättre gick på tv, men ganska kul e det jue ändå! Ikväll hoppas jag att Kalle åker ut! Har väntat på att han ska göra det bra länge nu, visst han röst är grym. Men när man kollar på honom blir man bara så jävla iriterrad! Han ser ut som en hamster som håller på att skita på sig! Spela hans röst på radion, men låt oss slippa kolla på honom - det skulle nog göra susen! Sen har vi ju Erik, som enligt mig är den bästa av dom alla! Hans röst går inte att jämföra med någon annans, han verkligen strålar på scen och har en karissma som få. Mariette, damn! Finns det någon med vackrare ögon än henne? Hennes röst är otroligt fin, dock tycker jag att hon kan lägga ner med sina ryckningar hon har på scen. Det får mig att tänka på en narkoman med abstinens! Å så sist har vi lilla söta Tove, som också är väldigt duktig och otroligt charmig. Men vet ni vad jag tror? Jag tror att hon kommer bli en riktig "diva" och att allt det här med kändisskapet kommer stiga henne åt huvudet - tyvärr.


Så vem tycker ni ska åka ut ikväll och vem borde vinna hela skiten?



Glöm nu inte att:

Anmäla er till tävlingen som "Månadens Bitch"

&

Slänga in en röst i det här inlägget


Vad tycker ni?




För mig är det en självklarhet, men sambon ville veta vad ni tycker där ute? Så kom igen nu, fram med rösterna nu sötnosar!


Vem är jag?



En bild säger mer än tusen ord, men vem är jag egentligen? Vem är du? Hur ser andra människor dig som person och det viktigaste av allt - hur ser du dig själv? Vad har du för mål i livet, vad vill du uppnå?

Frågorna är dom många, svaren få... Vad tror du, vem är jag? Å framför allt, vem är du?


Därför är vintern så otroligt härlig!



Finns det någon mer där ute än jag som längtar efter vita stora snöflingor som dansar ner för himlen? Solen som lyser upp den gnistrande snön och fåglarna som kvittrar en minusgradig morgon? Jag längtar, som jag längtar! Jag älskar vintern och dess charm, förvisso inte lika mycket som sommaren. Men vintern för med sig något magiskt, något som de andra årstiderna inte kan jämföra sig med.

Tänk er:

- En morgonpromenad i härlig snö, jag älskar det & Dizzie älskar det ännu mer!

- Alla glada barn som äntligen får åka pulka, stjärtlapp och tefat ner för de igentäckta backarna. Skratt och skrik kan höras på långa avstånd och när man tittar på dom kan man inte se annat än ren lycka.

- En lugn hemmakväll tillsammans med de som står en nära, med en massa ljus tända och en varm kopp i handen.

- Snöbollskrig en kväll tillsammans med vännerna, det blir man vell aldrig för gammal för att köra? Inte jag och mina vänner i alla fall!

- Alla söta mössor, halsdukar och vantar du kan plocka fram ur klädkammaren efter ett års väntan och allt de nya du köpt som äntligen kan användas! Å för att då inte tala om vinterjackorna, cosy!

- En tur upp till fjällen, skidåkning och after-ski. Eller kanske testar man på snowboard den här gången?

- Julafton! Allvarligt nu, vem gillar inte julafton? Jag älskar den! Hela sammanhållningen av familjen och stämningen, bara det gör så otroligt mycket. Sedan har vi ju även Kalle Anka, all god julmat och presenterna!!! För guds skull vi kan ju inte glömma presenterna! Å så förhoppningsvis dyker tomten upp för småttingarna.

- Nyår, ja jag sa ju att vintern är magisk. Ändå gången nästintill hela världen samlas å smällar raketer för fullt! Man kollar med förundran, drömmer sig bort och skålar i champange för ett nytt år. Förhoppningsvis ett år som kommer bli en aning bättre än det andra eller fortsätta i samma riktning.


Men som med allt annat finns det ju en del nackdelar med vintern också - tyvärr...

- All slask
som blir, hur många hatar inte det egentligen? Fötterna blir blöta och skorna förstörda!

- När man klätt sig för tunt och helt ärligt tror att man kommer frysa ihjäl vilken sekund som helst. Man ångrar att man envisats sig med att ta på sig de där tunna leggingsen och den där korta toppen tillsammans med bara skinnjackan.

- Förseningarna som blir på både bussar och tåg, finns det någe mer irriterande?

- Alla trafikolyckor som blir av pga. halkan. Tragiskt är vad det är och jag hoppas nu att alla hinner byta vinterdäcken i tid detta år!

- När snön smälter och helt plötsligt tror man att Sverige varit med om nån sorts översvämning, nästan så att man går å köper sig en rodbåt på kuppen för att kunna ta sig dit man vill!



Ja ni, det finns många för -och nackdelar med vintern. För min del överväger fördelarna mer än nackdelarna, jag längtar, längtar, längtar!

Någon mer som gör det?


Think for it all.



Jag kan inte somna, har nog hamnat i den här "nattångesten" som Tess förklarade att de hette. Då man tänker alldeles för mycket på allt och ingenting, tankar som man egentligen inte borde tänka, hemska tankar. Såna som man aldrig skulle berätta för någon, såna som man behåller för sig själv. Tankar som skulle kunna förstöra så mycket om man inte kan hantera dom. Tankar som andra aldrig skulle kunna tro att man tänkte, men som dyker upp då och då.


Once upon a time...

Ibland kan jag inte annat än att undra, fundera och undra hur livet är menat att vara. Det fínns så mycket som kan gå fel även fast man inte vill att det ska bli så, sen finns det så mycket som bara blir utan att man hinner fatta varför. Ibland gör jag fel och ibland gör andra fel, men kan man snacka skit kan man banne mig stå för det med. Sen hur "skitsnack" uppfattas är tydligen från person till person, jag tycker bara att det är onödigt och omoget. Man märker att det är samma samhälle vi bor i som när man va 15, rykten sprids tydligen fortfarande runt. Varför har jag en känsla av att de kommer bli mycket värre för? Jaja, rätt ska va rätt. Jag står för det jag säger, tycker och tänker. Det har och kommer jag alltid att göra, thats it! "Bekämpa inte andras fighter", nej för det här har inte med mig å göra. Jaja, vad mer kan man säga? Trodde inte att det skulle bli värsta grejen, hör av dig när du känner för det...



Nu ska jag gå å lägga mig, trött som fan! Så sov gott allesammans å dröm om mig så höres vi imorgon igen!

Puss Puss!


Allvarligt, vad fan är det för fel på folk?!



Seriöst asså! Det här dök upp på google när jag sökte efter Halloweendräkter. Nu har man alltså börjat tillverka peruker för katter också!? Räcker det inte med de hår som dom redan har på skallen eller? Tydligen inte! Helt jävla sinnesjukt och att folk köper dessa är ju ännu sjukare! Pff, hade en sån där peruk ens kommit i närheten av Chilie så hade han slitit av den på en gång! Nepp, va snäll å behåll dessa till mänskliga huvuden istället!!!




Chilie, du kan va lugn. Mamma skulle aldrig sätta på dig nått sånt där!!!

Vad tycker ni, skulle ni kunna göra det?


Man borde sätta lagar på vilka som får köpa hund och inte!

Jag driver inte när jag säger att det är nå jävla hund maraton i huset jag bor när det gäller att skälla. Ovanför oss har vi en stor tokig schäfer som inte gör annat än att skälla för fulla muggar om dagarna och nätterna, hur fan står ägarna ut egentligen? Inte nog med det så har han även ett aggressivt beteénde gentemot andra hundar, människor, ägarna och till å med deras barn. Det märks att de inte är vana vid att ha hund, då de går korta rundor, inte kör på nån träning överhuvudtaget och flyger efter hunden som trasdockor. En understimulerad hund resulterar till en hund som lätt blir irriterad och kan falla in i aggressiva tendenser. Bara det att människor inte förstår det, de tror att det räcker med att ge hunden kärlek och mat. But hell no! Så är inte fallet - tyvärr! På våningen nedanför oss har vi ett svart muskelberg till bjässe, vad han är för ras har jag ingen aning om. Den hunden är det ialla fall samma sak med, om man bortser att stackarn har pundare till ägare som endast tar ut han ett varv runt huset "när det behövs". Även den visar ett agressivt beteende dock verkar det bara vara mot andra hundar. Hunden är stark och ägarna har ingen diciplin på den överhuvudtaget! Jag tycker synd om dessa hundar, förstå själv att vara instängd ensam i en lägenhet under dagarna och sedan bara komma ut en kort stund. Hundarna får ingen chans att tänka, att träna, att jobba. De får ingen chans att visa hur mycket de är villiga att göra, hur mycket de vill lära sig. Sen är det helt enkelt så att understimulerade hundar blir oftast farliga hundar.
Vissa människor ska inte ha hund helt enkelt, så är det bara. Å om de nu bara "måste" så köp en mindre ras då, men även de behöver träning och mental stimulans bara att det är till en mindre grad än de större raserna.

Glöm inte att det är du som fostrar hunden och har möjligheten till att få den att bli så som du vill. Sen om det är en bra hund - en snäll hund - en olydig hund eller en farlig hund. Det är inte upp till någon annan än dig själv.

Min syn på en bra hundägare är genom att ge hunden mycket kärlek, träna den rikligt, ha roligt med den men att vara bestämd när det behövs. Att visa den respekt och stimulera den både metalt och fysiskt. Genom detta så lovar jag dig att du kommer få en stabil, lycklig och trogen vän för livet.




Vad väljer du?
En lugn, stabil hund eller en stressad, hetsig hund?

Jag tar i alla fall det förstnämda alternativet!


"Jag tänker tillbaks"

Just nu sitter jag å lyssnar på en massa gamla godingar till musik på datorn. Sånt jag lyssnade på för nå år sen, vissa drar upp minnen. Som Sober med: "kan inte gråta längre " och Contra med: "Saknar dig nu". Kommer ihåg alla ensamma stunder, alla bråk. Kommer ihåg alla gånger jag lyssnat på dessa medans tårarna forsat ner för mina kinder. Det roligaste av allt va att du inte hade nån aning, för jag berättade det aldrig. För mig  var det lågt att gråta framför andra, särskilt en pojkvän. Jag skulle alltid vara den starka, alltid!

Nu vet jag bättre, jag vet att man inte sjunker i någons ögon för att man gråter. Jag vet att man inte alltid kan vara stark och att man ibland kan behöva en axel att luta sig emot. Jag vet så mycket mer än jag gjorde då och det är jag glad över.

I ett förhållande måste man kunna dela på allt, så som skratt, tårar, glädje & ilska. Ett förhållande utan dessa leder inte långt, tacka fan för att jag har hittat en som jag kan dela allt det med.





- För kärleken dog medans lögnerna viskade, ärliga ord men det var ingen som lyssnade.


JAG HATAR SL!



Fy fan vad jag hatar allt som har med kollektiv trafik att göra! Imorse va jag & Issa tvungen att gå av tåget i Skogås å byta för att tåghelvetet pajjade å sen nu när jag skulle hem pajja ena dörren på tåget. Så då va det bara att gå av och vänta in tåget efter. Å de är det här jag pungar ut 690 kronor för varje månad, i helvete heller! Sänk priserna om ni inte kan hålla tiderna, för det är inte bara nån gång ibland som det händer, de är fan ovanligare om det inte är nått som går snett under resans gång än om det är de. Man får vara glad över dom få gånger som tågen kommer i tid, utan att gå sönder, utan alla dessa stopsignaler och utan alla växelfel!

Nu får ni ta å ge er, ska vi gå efter er får ni fanemig gå efter oss också.
Sänk priserna eller passa tiderna!


Det är jobbigt att leva med ett beroende.



Jag är sjukt röksugen just nu, men jag orkar verkligen inte ta hissen ända ner & sedan ställa mig ute i regnet helt lonely. Jag måste ju ändå iväg så då borde jag ju kunna hålla mig, eller hur? Hm... Undrar vad man ska hitta på när man kommer hem ikväll, en promenad med hundarna är ju ett måste (om inte pappa å Suss redan tagit dom). Sen blir det vell till att blogga (om inte älskling bänkar ner sig framför datorn hela kvällen), å till att ta det lugnt i soffan framför en bra film (om det kommer nån på tv:n). Annars, vad fansiken ska jag hitta på annars? Kanske ska ne Suss fixa mina naglar eller gå och lägga mig så fort jag kommer hem? Fyttifan va livet va enklare när man va yngre!

Ne nu kan jag inte hålla mig längre....Cigaretter nu kommer jag!

Vad gör dig lycklig?



Vad är lycka för dig? Är det att ligga tätt intill din partners bröst, höra hans/hennes hjärta slå. Känna andetagen, känna att han/hon finns. Är det att umgås med familjen, träffa släktingar och känna att dessa är några som du alltid kommer ha vid din sida? Är det att spendera tid med vännerna, prata om allt mellan himmel & jord, skratta och leva i nuet? Är det att festa, uppleva äventyr, resa?

Min lycka finner jag bland alla jag älskar, alla som faktiskt på ett eller annat sätt gör mig lycklig. Jag lever för dom, jag finns där för dom och jag kommer älska dom tills döden. Min lycka är att se dessa människor skratta, att höra hur upprymda de blir när de ska berätta om något kul som hänt. Att få se glädjen i deras ögon och all dess utstrålning.

När alla som står mig nära mår bra, då mår jag bra. Men det är vell en självklarhet? När jag tänker efter på allt jag har så förstår jag hur bra jag har det. Jag har en underbar familj, världens bästa sambo, de finaste vänner man kan få, fantastiska djur, en egen lägenhet, ett jobb & en hyffsad ekonomi.

Jag älskar dessa dagar, då man känner sig som världens lyckligaste människa.

Träffade min hund på nå oförklarligt inatt? Scary!

I natt hände någoting väldigt underligt som får mig att börja tro på att nånting befinner sig i min lägenhet, något som inte ska va där. Det hela började med att jag vaknade upp vid halv två av att Dizzie ligger å gnyr samt morrar mot våran sovrumsdörr. Jag säger åt henne att vara tyst men hon vägrar! Sedan kastar hon sig upp i våran säng halvt på mig och börjar skaka å fortsätta morra å "yla" (underteckna då att inget av det här nånsin hänt förut) TIllslut slutar hon å hoppar ner från sängen, springer fram till sovrumsdörren å försöker få upp den med tassen. Trött men uppe i varv går jag å öppnar och Dizzie springer å sätter sig utanför ytterdörren. Hon kollar intensivt på mig när jag frågar om hon vill gå ut, konstigt med tanke på att hon aldrig brukar göra så. Min tanke va vell att hon bara va skit nödig eller nått. När vi väl kommer ut från porten så bara drar hon iväg med mig efter, lät henne hållas för att se vart hon tänkt ta mig. Blev förbi vårat hus och sen nästa, efter drog hon till höger mot en parkering. Under hela tiden nosade hon i luften å stirrade åt alla håll och kanter. Tillslut drar hon mig bakom ett busksnår (som om hon försökte gömma oss) å sedan sätter hon sig å verkligen stirrar in mot skogen mitt över gatan. I undran över vad hon såg så stirrade jag också, det kändes som en skräckfilm av nå slag å jag tänkte det att när som helst så dyker vell en psykopat upp och kommer utspringandes från skogen mot mig med en kniv i högsta hugg! När jag kunde konstatera att det inte fanns något där (som jag såg i alla fall) så försökte jag få med henne hem. Men hon vägrade resa på sig & hon vägrade att flytta på blicken, tio minuter senare reste hon på sig och ruschade hemmåt så fort hon bara kunde. Jag hängde bara med efter å hade typ hundra frågor i huvudet, vilket jag fortfarande har.

Va det något hon såg eller hörde? Hände det nått i den skogen innan vi kom dit? Var det någon i sovrummet?

Det har hänt kusliga saker i mitt hem tidigare, men så där har min hund aldrig betett sig förut, inte så starkt. De va i alla fall riktigt jävla scary och om de händer inatt igen då får fanemig älskling följa med också!


Classy tycker!

 

Har två ord för den här bilden . Taskigt Läge!

Kärringjäveln har vell inte fått kuk på länge!

Fy fan vad jag verkligen hatar sl! Bussjävlarna kommer aldrig som dom ska, antingen är dom inställda eller försenade. Inte nog med det så är ofta personalen otrevlig och jävligt griniga. Som idag, satt å väntade på en buss men den kom inte och nästa va över en kvart sen. Satt alltså i 50 minuter å väntade, 50 jävla minuter! Men det är inte de värsta, utan när bussen sedan kommer är det första kärringjäveln säger: Den här går bara till *****vägen, sedan får ni ta er dit ni ska själva. Sen brassar hon på i 180 innan folk hunnit sätta sig, just då stod jag där man har barnvagnarna å en äldre man med rullator svajar till och ramlar rakt mot ett litet barn på cirkus ett och ett halvt år. Med panik hinner jag precis få tag i honom innan han mosar det lilla barnet, folk börjar skrika och svära åt busschuffören. Men idioten brassar bara på ännu värre, precis som om hon ville att nån av oss (eller a de gamla som har svårt med balansen) skulle ramla och slå ihjäl sig. Folk kom i alla fall å hjälpte mig att ta upp gubben å sätta honom ner, tur va det för jag hade inte orkar hålla emot så mycket längre till. Under resans gång hjälptes vi åt några st att hålla i tanterna/gubbarna å sätta dom på ett ledigt ställe. Tur va vell det, annars hade nog slutat med att alla låg i en hög på golvet och käringen bara fortsatte köra utan att bry sig. Hur fan kan man va så känslokall? Jag förstår inte, men det tror jag inte nån av de andra på den färden gjorde heller.

You heard me!

Du skulle aldrig kunna sluta spana in min blogg va? Klart som fan inte, I`m the fucking best! Snyggast också för den delen! Passar det inte så ta ditt trashiga liv å dra åt helvete.



Äckliga slödder!


(De som tar åt sig har vell en anledning till det, ni andra kan skita i de här)


Den bortglömda generationen.

Hur kommer det sig att allt fler glömmer bort och rent ut sagt skiter i våra äldre?

Allt för ofta får jag höra hur "barn" skiter i sina föräldrar som för en gång skull behöver deras hjälp, stöd och kärlek.
 
Allt för ofta får jag se hur äldre klamrar sig fast i stolparna på bussen, håller i för kung och fosterland för att inte trilla å skada sig. Bara för att yngre inte har hjärta nog till att resa sig upp och erbjuda denna platsen. De är för lata och för egoistiska, så länge de får vila benen så spelar det ju ingen roll eller hur? För förstå hur jobbigt det har varit att gå till skolan eller arbetat en hel dag. Tänk istället på kvinnan som stått på samma ben i 90 år, tänk hur hon borde känna sig!

Allt för ofta
får jag läsa om hur människor tagit sig in i äldres hem, låtsas att de behöver ringa eller att de är från hemtjänsten för att sedan råna dessa gamlingar på de viktigaste de har - tryggheten! Självklart försvinner pengar, smycken och dyrbarheter. Men det är inte det som berör de äldre mest, utan det är denna känsla av att aldrig kunna känna sig säkra igen - inte ens i sitt egna hem! En del av livet försvinner, en del av livslusten. Tänk dig varje gång det plingar på dörren, att få tillbaka denna hemska känsla och dessa vidriga minnen från några människor som helt utan samvete, utan hjärtan kommit in i ditt hem och länsat dig på allt du har! Fy fan säger jag bara!

Ibland kan jag tycka att samhället ser äldre som en stor börda, några de hoppas försvinner så fort som möjligt så att de slipper betala för dessa. Men hallå?! Det är vell ändå dessa människor som byggt vår framtid, den tid som vi lever i nu? Utan dom hade vi inte stått så stadigt som vi gör idag, utan dom hade inte vi funnits! Varför inte tacka och vörda våra äldre istället för att klaga och trycka bort dom? Varför inte försöka göra deras sista år till det bästa, fyllda med glädje å lycka istället för att sluta bry sig? Varför har vi glömt bort våra förfäder? Varför bryr vi oss inte på samma sätt som för?


Hur kommer det sig att vi lärde oss att glömma våra äldre istället för att minnas och finnas där för dom?





Don´t let it slip away.


Fast mellan fyra hårda väggar.

Ibland så undra jag vad allting egentligen går ut på. Inte nog att jag både känner mig stressad och utmattad så känns det även som om ingenting jag gör räcker till. Man gör så gott man kan för att tillfredställa andra, men vad får man av det? Inte ens ett tack! Jag är trött på allt, den senaste tiden har jag levt under ständig press för att göra alla andra så nöjda och belåtna som möjligt. Men nu så frågar jag mig själv varför? Det är ju ändå ingen som bryr sig, folk vill bara ha mer och mer! De tror att man klarar hur mycket som helst, men vet ni vad?! Även jag är bara människa! Jag orkar inte arbeta hur mycket som helst, orkar inte springa efter er och göra allt ni säger. Orkar inte tjata på er om att någonting måste göras för att jag ska kunna få lunch, jag orkar inte leva med dagar som ständigt är fulla med stress. För det är det jag gör just nu, stressar ihjäl mig för eran skull! Inte känner jag mig bara illa behandlad utan även trött på allt och alla. Det är inte mitt fel att det tar längre tid hos vissa, så är det bara! Jag försöker skynda så gott det går, men tar det tid så gör de! Det är helt enkelt så att en människa kan inte arbeta hur mycket som helst, flera dagar i rad och på tom mage! Inte konstigt att jag snart bryter ihop helt, jag pallar helt enkelt inte längre.

Vad gör man när det känns som om ingenting går som man vill, när man inte har något annat val än att stanna kvar för att man inte har någon annanstans att ta vägen - även om man börjar vantrivas allt mer och mer för varje dag som går? Vad gör man då?

Ska jag stanna kvar och kämpa för något jag inte känner är värt att kämpa för? Ska jag tänka på mig själv och hur jag känner eller måste jag tänka på alla räkningar som måste betalas? Vad ska jag göra, känner mig förvirrad som fan.
De är fan sjukt att ett arbete kan få en att må så här jävla dåligt, eller så mår jag så bara för att det helt enkelt har blivit för mycket. Har trots allt jobbat i 8 dar i rad och sen i fredags med smärta i magen, frossa, trötthet och en fruktansvärt tung och orkeslös kropp!

Måtte jag må bättre imorgon efter att jag fått vila upp mig!

Tidigare inlägg

Blogg listad på Bloggtoppen.se
bloglovin
Personligt
Vardagsbetraktelser bloggar
Personligt
BloggRegistret.se